Är nog tusan min egen hjärna. Måste bara få skriva av mig lite, lite ego så vill du inte läsa så stäng :-).

Jag blir 33 år till sommaren och har mer eller mindre kämpat med att gå ner i vikt, eller hålla den i hela mitt liv. Ett minus på vågen var det bästa som fanns och visade den plus kände jag mig fetare och fruktansvärt misslyckad. Jösses vad övervikten har stressat mig och fått mig att må dåligt, fruktansvärt. Nu är det snart 2 år sedan jag gjorde min gastric bypass och jag har sedan ett bra tag sedan nått en hälsosam vikt, för det är ju det jag eftersträvade. För att vara ärlig så en snygg vikt med, att kunna handla kläder på normal avdelning. På andra ser jag aldrig "övervikt" och "valkar" men oj vad jag är självkritisk och rent ut sagt elak mot mig själv.

De sista 10 månaderna har jag stått hyfsat still i vikten, t o m börjat gå upp lite i vikt vilket har skrämt mig något fruktansvärt. Nu börjar jobbet efter operationen, kan ju faktiskt gå upp som alla andra. För varje 100 gram plus så kände jag mig fetare och fetare, trots att jag inte ens vägde 60 kg. För ett par veckor sedan så började jag med ADHD-medicin som har fått mig att sluta småätandet. Jag förstår ju nu att mitt tuggande genom livet har berott på adhd'n = hyperaktivitet. Pojkar springer runt och är störiga, flickor dämpar det gärna med t ex bita på naglar och ätande. Är ju givetvis ingen "regel" men ofta är det så. KÄnslan är helt fantastisk att kunna t ex sitta och se en film utan att behöva äta och knappa på telefonen samtidigt. Att kunna fokusera på en sak WOW, är det så här man ska få ha det....underbart :-). Men nu måste jag satsa ännu mer på att få i mig mat för nu finns ingen lust att äta längre. Dessa kontraster gör mig tokig............ från att mat var allt till att det inte är intressant alls.

Sista två veckorna har jag haft koll på vikten extra mycket för jag har sett i spegeln att revbenen börjat synas igen. Idag kollade jag mig i spegeln och säger till mig själv, jösses jag är mager. Hade det inte varit fö ALL överskottshud jag har så hade jag varit ett benrangel och helt ärligt det är det väl ändå ingen som vill vara.....eller? Men ändå säger hjärnan att det finns lite fett här och där att bli av med, värsta dialogen (bråket) i hjärnan. Vikten visade idag 56 kg till mina 168 cm, Henrik påpekade ju då väldigt noggrant att 1 kg är silikonbröst. Detta ger -1kg sista veckan. En liten jävel skuttar av lycka i kroppen, yeah minus på vågen. Men samtidigt så är jag lite rädd på ngt vis. Jag känner mig så fet fast jag vet att jag verkligen INTE är fet, gaaaaggghhhhhhhhhh

Jag försöker ta foton på mig själv och sätta upp lite här och där, skrivbordet på datorn, telefonen, fb...... för att SE. Någon gång kanske jag får "känna" mig smal.

Som sagt hjärnan är min värsta fiende.

Ha en fin helg allihop!

Är verkligen kass. Inlägget innan kom med två gånger och vissa bilder flera gånger och ngr inte alls. Tummen ner.

Är verkligen kass. Inlägget innan kom med två gånger och vissa bilder flera gånger och ngr inte alls. Tummen ner.

Ja som många redan vet har vi en katt som heter Stella, eller Stolla som vi kallar henne. Hon är heltokig och inte alls som andra katter.

Idag badade Lucas och då skulle hon ju givetvis vara med.

Ja som många redan vet har vi en katt som heter Stella, eller Stolla som vi kallar henne. Hon är heltokig och inte alls som andra katter.

Idag badade Lucas och då skulle hon ju givetvis vara med.

För exakt 6 år sedan checkade jag in på förlossningen i Malmö för att bli igångsatt. Kl 9 tog de hål på hinnorna och några minuter efter kl 13 föddes Lucas i en hisklig fart. Tänk att min lilla bäbis blir 6 år och ännu mer tänk att han börjar i skolan till höst.

I onsdags hämtade pappa honom från förskolan och då var han jättearg. Han vill och tyckte nämligen att på fredag fyller han 6 år och ska börja skolan DIREKT. Lille killen ?

Idag firar vi hans födelsedag med pannkaksfrukost och ikväll blir det bowling.

Kram allihop